I huvudet på Sture

###Du måste vara registrerade för att läsa senaste inlägget.###
###logga in eller registrera dig » ###

Jag var och hustrun var och tittade på fotboll i helgen. Vi gick från bostaden till Värmdövallen. Detta är en promenad på ca 150 meter genom skogen.
I vanliga fall brukar jag åka skidor här. Nu var jag här för att titta på en fotbollsmatch.

Värmdö IF skulle möta Hammarby i svenska cupen. Hammarby kom med sitt bästa lag som förra året spelade i allsvenskan och detta år i superettan.
Det kändes konstigt att se Hammarby spela på Värmdövallen.

Jag hållit på med fotboll i många år när jag var yngre. Jag var aktiv fotbollsspelare i ca 15 år. Efter detta så har jag även varit ungdomsfotbollstränare i Värmdö IF i 10 år.
Jag tycker lika mycket om fotboll som skidor.
Under min tid som fotbollstränare i Värmdö IF så låg Värmdö IF i division 4 och division 5. Förra året så gick Värmdö upp i division 2 och slutade då som nykomling på 3:e plats.
I september 2009 så invigdes nya Värmdövallen med en ny konstgräsplan och en fin friidtrottsanläggning. Vid invigningen så var det första gången på nästan två år som jag såg Värmdö spela fotboll. Jäklar va bra dom hade blivit. Det här var något annat en under den tid jag var fotbollstränare. Tänk att lilla Värmdö kunde vara så bra.
De bästa lagen i division 2 och högre serier får spela i svenska cupen.

Värmdö fick spela flera kvalmatcher i svenska cupen och lyckades då gå vidare till första omgången där dom fick möta Vasalund som förra året spelade i superettan. Värmdö vann och gick vidare till andra omgången där dom ställdes mot Hammarby.

Det blev invasion i lilla Hemmesta på Värmdö. Massor med Hammarby supportrar invaderade Värmdövallen. Det blev 1682 betalande åskådare.

Hammarby var nog inställda på att vinna med ungefär 10-0. Nu blev det inte riktigt så. Värmdö tog ledningen med 1-0 efter ett drömmål i 10 minuten. 10 minuter senare så ökade dom ledningen till 2-0 som också var halvtidsresultat.

På något konstigt sätt så hamnade hustrun och jag mitt i en Hammarby huliganskara. Dom var helt galna och skulle spöa domaren och massa andra funktionärer. Här gällde det att inte visa att man hejade på Värmdö för då låg man nog risigt till.
Jag är egentligen Hammarbyare men på något konstigt sätt hejade jag faktiskt på Värmdö.

Matchen började lida mot sitt slut och det stod fortfarande 2-0 till Värmdö. Frustrationen bland Hammarby supportrarna blev bara större och större.
Plötsligt i en spelsitution nära oss så snurrade en Värmdöspelare upp 3 st Hammarbyspelare så att dom inte visste var dom var någonstans. Jag har bara sett sådana uppsnurrningar på tv, aldrig på nära håll i verkligheten. Hammarby huliganerna blev helt tokiga och började ropa men va faan är det här, sen tänkte dom invadera fotbollsplanen.

Nu blev det ingen invasion av fotbollsplanen men det var mycket nära.
I 73:e minuten lyckades Hammarby reducera till 1-2.
Efter full tid (90 minuter) så ledde Värmdö fortfarande med 2-1.
Det blev 5 minuters tilläggstid och under dessa minuter så hade Värmdö flera lägen då de kom ensamma mot Hammarbys målvakt och de var mycket nära att göra 3-1.

Nu blev det inte så. Hammarby lyckades kvittera till 2-2 i 94:e minuten och matchen gick till förlängning 2x15 minuter.
Under förlängningen så lyckades Hammarby göra 3-2 vilket blev slutresultat. Men vilken match Värmdö gjorde och va nära det var att dom vann matchen.

Tänk att man kan gå en liten bit genom skogen för att få se Hammarby spela fotboll, dom brukar ju hålla till på mycket större arenor än Värmdövallen.

Det kanske var bra ändå att Hammarby vann för annars så kanske Hemmesta hade slagits sönder.

Ja nu har jag gjort både cykel och rullskidpremiär den här säsongen.
Efter att inte ha tränat på nästan ett halvt år pga en hälskada så har jag nu både cyklat och åkt rullskidor, dock inte samtidigt eftersom det är svårt att cykla med rullskidor på fötterna.


Min första rullskidtur blev bara några kilometer i Ågesta-trakten.
Jag skulle rekognosera i vilket skick rullskidbanan (cykelvägen) var mellan Ågesta och Huddinge. Här var det flera cm grus och sand. Det var som att åka glidskidor i 50 cm ospårad snö (jättetungt).
Jag gav upp detta åkande efter 150 meter.

Jag valde istället att åka på bilvägen mot Ågesta, den var bra i 500 meter sedan blev vägen översvämmad så det var bara att vända. Jag styrde då kosan på bilvägen mot Vidja istället.
Jag kom ca 500 meter sedan blev jag jättebajsnödig, det blev panik. Fick sätta mig i bilen och köra till jobbet (så fort som möjligt) för att förhindra en pinsam olycka.

Min första cykeltur blev 20 km på mountin-bike i fint vårväder.
Min kondition är nästan noll efter att inte ha tränat på ett halvt år, så det blev en långsam färd då jag till och med stannade och plockade tussilago som jag vid hemkomsten gav till hustrun (det hade nog aldrig Ostbågen gjort).

Min andra rullskidtur gjordes med Hälsinge-Peter.
Vi åkte Gustavsberg-Lagnö-Kovik några vändor. Här var det grusfritt.
Jag blev omåkt av en bil som säkert körde i 150 fast det var 70-väg (läskigt).
På ett ställe var det även en lång brant nerförsbacke med solen rakt i fejan så man inte såg någonting (det var också läskigt).

Det är märkligt att det går så trögt att åka rullskidor när man inte tränat på länge.
Att åka med dålig kondition är emellertid jättehärligt. Det är ingen idé att försöka åka fort då detta inte går. Det är bara att försöka ta sig fram i sakta gemak mellan punkt A och punkt B.
Jag blev knappt andfådd men det gick ändå inte att öka farten då kroppen sa ifrån.
Även tävlingsinstinkten var helt bortblåst. Jag kände inte igen mig själv. Är detta verkligen jag. Det var dock en jättehärlig tur och nu vill jag åka mer rullskidor.
Känslan att inte kunna och behöva prestera var hur skön som helst. Tyvär så kommer nog denna känsla att försvinna ju mer jag tränar. Ju bättre kondis man får ju jobbigare blir det att träna.

Det är fortfarande en halvmeter snö på min tomt. Undrar om snön hinner smälta i år.
För att hjälpa våren en bit på väg så började jag skotta fram en rododendron-buske som låg under snön. Jag lyckades då förstöra den fina busken med spaden.
Därefter så satte jag mig och surfade på några skidsidor, då konstaterade jag att Olof Ekberg (NVSK) blev den skidåkare som tog mest poäng av alla i Söderskidan (54 poäng).
Detta borde uppmärksammas på hemsidan tycker jag.
Tvåa blev Ulf Tingström IK Jordbänningarna (53 poäng).
Tredjeplatsen delades mellan Jukka Loukosa NVSK och Artur Forsberg SK LINDEN (50 poäng).
Många skidåkare i NVSK är markerade i resultatlistan att de tagit medalj. Undrar hur denna medalj delas ut.
I lagtävlingen så vann IK Jordbänningarna före NVSK. Detta var NVSK-s debutår i Söderskidan. 7 st klubbar var med i lagtävlingen.
Bra kört av NVSK-s skidåkare att bli näst bästa klubb i vårt debutår.

Se fil Slutresultat Söderskidan 2010.doc längst ner på sidan i bifogad länk http://www.skidor.com/sv/Distrikt/StockholmsSkidforbund/Langd/Langdtavlingar/Tavlingsprogram2009-2010/

Efter att inte ha tränat på 4 månader så hade jag tänkt göra rullskiddebut idag (5 april, annandag påsk).
Min häl är fortfarande inte bra fast den har blivit bättre.
Jag har även varit förkyld i en månad och blivit tvungen äta två penicillinkurer samt spolat mina bihålor hos läkare.
Senast jag åkte rullskidor var 29 nov 2009 och i dag var det tänkt att jag äntligen skulle göra min rullskiddebut.
När jag gick upp i morse så upptäckte jag till min fasa att det snöade och att det låg rätt mycket tung blöt nysnö på vägen. Det var bara att ställa in rullskidpasset.
Jag siktar nu på att göra rullskiddebuten någon dag i veckan istället.


Här kommer lite jag hört från några jobbarkompisar vid fikapausen på jobbet.

* En kille berättade om en polare till honom.
Polarn hade en mycket risig bil.
I det område som han bodde i så stals det många gamla bilar. För att ingen skulle sno bilen så installerade han för säkerhetsskull ett billarm i sin rishög till bil.
Det var ett mycket dyrt och avancerat billarm, bland det bästa som fanns på marknaden. Larmet var mycket mer värt än bilen.
Dagen efter billarmsinstallationen så fick han inbrott i bilen.
Tjuvarna lät bilen vara men dom tog billarmet.

* En annan kille berättade om en kompis till honom som brukar extraknäcka som statist vid en av Stockholms teatrar.
Han hade varit statist i ca 10-15 år men aldrig någonsin fått säga en replik.
Nu efter många år så hade han äntligen fått en replik. Det var en mycket stor händelse för honom.
Hela hans släkt och många vänner var på premiären för att få se och höra honom säga sin första replik.

När han skulle säga sin replik så var det någonting som skulle flyga förbi dem i luften (på scenen) och då skulle han utropa: VA VA DE.
Repliken var bara tre ord, men det var dock en replik.
När det så var dags för honom att äntligen få leverera sin första replik så hände följande. Grejen i luften flög förbi och han utropar med hög röst: VA DE VA.

Hans släktingar och vänner har därefter haft mycket roligt åt detta.

Glad Påsk alla skidvänner.

Nu börjar snart rullskidsäsongen.

I veckan var jag och rekognoserade rullskidvägar i Huddingetrakten.
Jag vet om 2 st fina rullskidstråk i detta område. Om det går att sammanbinda dessa 2 stråk så får man en ca 2 mil lång bra rullskidväg. Att åka fram och tillbaka på dessa vägar skulle då bli 4 mil.

Med bilens hjälp så försökte jag hitta en bra väg mellan de 2 stråken men det var inte så lätt.
När jag åkte med bilen från slutet på ena stråket till början på det andra stråket så blev plötsligt vägen enkelriktad och jag fick svänga av och köra en annan väg.
Jag hade ingen karta med mig vilket resulterade i att jag körde vilse.
När jag äntligen visste var jag var och skulle åka mellan stråken från andra hållet för att slippa köra mot enkelriktat så fick jag andra problem.

Detta var i Huddinge centrum och här var hastighetsbegränsningen 30 km/tim. Här var det fullt med korsande övergångsställen och trafikljus. Här var det även rätt backigt.
Jag koncentrerade mig för att se hur cykelvägar och trottoarer såg ut och om det gick att åka rullskidor där.
Det var rätt svårt att titta på detta samtidigt som jag måste hålla koll på trafiken och att jag höll max 30 samt släppa förbi alla fotgängare som korsade vägen mm.

Plötsligt kör jag förbi en parkerad polisbil. När poliserna får syn på mig så tvekar de inte en sekund. De svänger ut och lägger sig precis bakom mig. Jag kör runt flera varv i det aktuella området och polisbilen följer efter mig hela tiden. Vilka vägar jag än tar så följer polisbilen efter.

Nu får jag lägga all koncentration på att inte göra någon trafikförseelse.
Jag tappar helt fokus på att undersöka var det är bäst att åka rullskidor. Nu gäller det att inte göra något fel i trafiken för då ligger jag nog risigt till.

Polisbilen kör efter mig i ca 20 minuter (hack i häl) utan att försöka stoppa mig.
Jag ger då upp försöket att hitta bästa vägen mellan de 2 bra rullskidstråken och kör hemåt igen.
När jag nästan kommit till Farsta så svänger tillslut den tätt efterföljande polisbilen till höger när jag kör rätt fram.

Skönt nu slapp jag polisbilen men jag har ingen aning om vilken som är den bästa rullskidvägen mellan de 2 rullskidstråken.
Jag kanske borde be Stockholms rullskidklubb undersöka detta eftersom många i denna klubb bor i Huddingetrakten.

För ca 8-9 år sedan var jag genom mitt arbete på en kurs i Östersund.
Jag kom upp med tåg till Östersunds järnvägsstation sent på kvällen när det var mörkt.
Pga sen ankomst och i mörker så tog jag en taxi till hotellet som jag skulle bo på.
I mörkret så la jag inte märke till hur taxichauffören körde.
Jag var i Östersund en vecka.

På fritiden blev det en hel del träning bla stavgång i en slalombacke på Frösön. Jag hade en jobbarkompis med mig vid träningstillfällena, men hon tränade löpning och jag stavgång.

Vid träningen på Frösön så sprang hon ensam på ett elljusspår i en stor skog som hon kom vilse i, samtidigt som jag tränade stavgång i slalombacken.
Jag blev mycket orolig när hon inte hade kommit tillbaka efter drygt 2 timmar.
Det hade blivit mörkt och jag funderade på att kontakta polisen när hon äntligen dök upp (helt slut).
I slutet på veckan så fick vi veta att det var mycket farligt att vistas i skogen på Frösön (just där vi varit) pga av björnar som hade varit mycket aggressiva. Allmänheten hade varnats för att vistas där men det hade vi ingen aning om.
Det hela gick dock bra och vi såg ingen björn.

Jag åker inte så gärna flygplan så denna resa gjorde jag med tåg, medan mina arbetskamrater flög.

Efter avslutad kurs sista dagen så var det många timmar tills tåget skulle gå. Jag tänkte då att det skulle bli skönt att ta en promenad till järnvägsstationen (ca 2 km).

För att fördriva tiden så började jag leta efter sportaffärer i Östersunds centrum, och vad hittade jag då. Jo en mycket välsorterad sportaffär med 50 % rabatt på all längdskidutrustning.
Att komma in i denna affär var ett eldorado. Här fanns alla prylar man sökte efter och till halva priset.
Detta var i månadsskiftet sep-okt och vid denna tidpunkt hade jag inte så många skidgrejor som nu. Jag köpte massor med skidgrejor (bla nya pjäxor och stavar).

Det var mycket svårt att slita sig från denna affär men när det var ca 35 min tills tåget skulle gå så lämnade jag tillslut affären.
Jag hade ingen karta över staden men jag visste ungefär var järnvägsstationen låg. Jag gick ner till järnvägsspåren och tänkte att det är ju bara att följa spåren så kommer jag till järnvägsstationen.
När jag kom fram till spåren så var det en järnvägskorsning där. Det gick en väg på varsin sida om spåren och jag visste inte vilken av vägarna som var den bästa att följa.
Jag gick då över spåret och tog den väg som verkade bäst.

Jag gick och gick men jag såg ingen järnvägsstation.
Vägen jag följde var i början en stor innerstadsgata som blev mindre och mindre ju längre jag gick, tillslut blev den bara en liten grusväg.
Det blev också fler och fler järnvägsspår ju längre jag gick. Tillslut var det ca 15 järnvägsspår som det stod fullt med tåg och järnvägsvagnar på.

När det bara var 5 minuter kvar tills tåget skulle gå så fick jag syn på järnvägsstationen på andra sidan om alla spår. Hur skulle jag göra för att komma till järnvägsstationen.
Jag funderade på om jag skulle försöka korsa alla ca 15 spår med med tåg och järnvägsvagnar på genom att klättra över eller krypa under dem.

Plötsligt kommer det en bil på den lilla vägen jag befann mig på. Jag ställer mig mitt i vägen och försöker stoppa bilen. Bilen stannar och jag frågar då tjejen som kör bilen om hur man tar sig till järnvägsstationen. Hon svarar att man måste åka runt hela området ca 2 km.

Jag säger då att mitt tåg går om 5 minuter och frågar om det inte går att korsa spåren någonstans lägre fram. Nej det går inte säger hon, men hoppa in i bilen så kör jag dig runt området så att du kommer till järnvägsstationen från rätt håll.

Hon har hela bilen full med stora hundar så jag får nästan inte plats. Jag lyckas dock krångla mig in i bilen och blir helt omgiven av hundar som sitter på mig, under mig och brevid mig.

Tjejen i bilen kör mig sedan i jättehög fart runt hela järnvägsområdet fram till järnvägsstations-entrén.

Jag tackar för skjutsen och springer allt jag kan genom entrén och genom stationsbyggnaden. Jag fortsätter springandes för allt vad jag är värd ut till spåren.

Ett tåg står inne som precis börjar gå. Jag springer fram till en dörr och öppnar den i farten och hoppar ombord. Jag har ingen aning om det är rätt tåg.
Jag öppnar en dörr och går in i en vagn där det sitter passagerare och frågar dem om detta är tåget till Stockholm. Ja det är det får jag till svar, samt att de tyckte jag sprang bra då de hade suttit och sett min språngmarsch genom tågfönstret.

Oj vilken lättnad, tänk om det hade varit fel tåg.

När jag kom till jobbet nästa vecka så berättade jag för min chef om hur det gått till när jag åkte hem från kursen. Han tittade på mig som om jag inte var riktigt klok och sa något som jag inte kom ihåg.

Vad lärde jag mig från denna resa:
Jo att man ska planera sin resa bättre och inte vara en sådan tidsoptimist som jag är, och ska man åka tåg så måste man veta vilken sida sig av spåret entren till järnvägsstationen finns på, samt att inte berätta sådana här händelser för sin chef.

Ja allt löste sig tillslut, jag hann med tåget och fick en massa nya bra skidprylar.
Bla e de blå Salomon-pjäxorna som jag numer åker rullskidor i köpta på denna resa.

Denna vecka har jag varit på tjänsteresa i Göteborg. Det var som vanligt denna vinter snökaos när jag skulle åka. Bilarna körde fast på gatan här hemma och snön vräkte ner. Jag trodde inte jag skulle komma fram ens till Stockholms Central och ännu mindre till Göteborg ”med tåg”.

Jag hade gjort i ordning ett överlevnads-kit med bla varma kläder och matsäck.
Resan gick mot förmodan bra och jag kom fram till Göteborg i rätt tid. Överlevnadskittet behövdes inte på tåget men däremot i Göteborg för jag fick ingen mat där. Jag höll på att svälta ihjäl. Det var tur jag hade matsäck med mig vilket räddade mig. Detta var ingen resa som FMV-Martin skulle varit nöjd med ”ingen mat”.

Väl framkommen sent på kvällen till hotellet i Göteborg så möttes jag av nyheten att Telia-huset som jag skulle vara i nästa dag höll på att rasa ihop. Ytterväggen på det stora nästan nybyggda huset hade plötsligt med en hög smäll lossnat från resten av huset så att det blev en 2 dm stor glipa mellan golv och vägg. Det misstänktes att taket höll på att rasa in pga för mycket snö. Alla 400 anställda i huset fick gå hem. Jag visste inte hur det skulle bli nästa dag om det bara var att åka hem igen.

Jag låg på sängen i hotellrummet och tittade på tv till 24.00 på kvällen sen tyckte jag att det var dags att gå och lägga sig.
När jag skulle borsta tänderna så blev jag plötsligt blöt om fötterna. När jag tittade ner på golvet och så såg jag hur det rann vatten från vattenlåset under handfatet rakt ner på golvet.
Golvet började fyllas med vatten. Det var stopp i handfatet, vad skulle jag göra nu.
Jag hade installerat mig i rummet och hade nästan inga kläder på mig och klockan var 24.00. Det kändes jobbigt att byta rum mitt i natten. Jag ville inte heller borsta tänderna i duschen så jag bestämde mig för att rensa avloppet.

Jag hittade varken hink eller verktyg. Jag skruvade upp vattenlåset med händerna och då rann det ut en äcklig sörja på golvet. Jag blev tvungen att montera bort vattenlåset helt och hållet då jag såg en stor äcklig klump i denna med hår och annat äckel som inte gick att få bort annars.
Jag fick ta en ölöppnare som rensverktyg samtidigt som jag lät vattnet från handfatet skölja igenom vattenlåset som jag hade i handen. Hela golvet blev fyllt med äcklig sörja. Det såg ut som att någon hade spytt ner hela golvet.
I detta ögonblick så ångrade jag att jag inte hade försökt byta rum istället men nu var det för sent.

Jag fick tillslut ihop avloppet så att det fungerade. Sedan fick jag torka upp allt äckel på golvet med blöta handdukar som jag fick skölja och vrida ur i handfatet.
Det var skit-jobbigt. När allt äntligen såg rätt ok ut så var klockan 1.00 på natten och jag var alldeles nersmetad med äckligt avfall från avloppet.
Då blev det till att hoppa in i duschen och tvätta sig ren.

Det blev inte många timmars sömn innan det var dags att gå upp. När jag väl kommit upp så fick jag då veta att man hade lagat Telia-huset med spännband.
Man hade borrat hål i en balk. I hålet skruvades en bult in. Ett spännband spändes mellan bulten och en betongpelare i huset så att väggen som höll på att lämna huset kunde dras tillbaka igen. Sedan var det ok att vara i huset igen.

Jag var uppe och tittade på lagningen och det var samma sorts spännband som jag brukar använda när jag lastar grejor på biltaket eller i släpvagnen. Tänk att ett spännband kunde hålla ihop en 40 m hög och 70 m bred yttervägg så att inte allt rasade ihop.

Det hände massa annat i Göteborg men det orkar jag inte berätta nu, kanske en annan gång. Jag kom tillslut hem igen efter att varit borta i 3 dagar och jag var då nästan ihjälsvulten eftersom jag inte hade fått någon riktig mat i mig under hela denna tid.
Jag fick även krångla med ombokning av tågbiljetten då tåget jag skulle åka hem med var inställt.

Det första jag fick göra när jag kom hem var att skotta snö i flera timmar.
Det bästa med Göteborg var att det var varmt, skönt och soligt där, och det fanns nästan ingen snö. Jag slapp då undan snöskottning några dar.

Mitt förra inlägg här i min spalt var skrivet av och om en annan snöskottare än jag.

I fall det var någon som trodde att jag (Sture) var den snöskottare som det berättades om i dagboken så vill jag härmed dementera detta.
Fast jag var så himla less på snöskottning efter ovädret för en vecka sedan så det kunde mycket väl ha varit mig det handlade om då det var mycket i denna dagbok som stämde överens med mina egna snöskottarupplevelser.
Förra helgen så skottade jag snö i 18 timmar samt hackade is i 2 timmar. Jag gick ner 3 kg på kuppen. All min lediga tid förra helgen gick åt till snöskottning och ishackning.
Så här har hela denna vinter varit för mig, snöskottning och ishackning. Man kan bryta ihop för mindre. Men eftersom jag inte kan åka skidor pga en hälskada så får jag min träning genom snöskottning, så lite nytta har man av snön, fast det är tusen gånger roligare att åka skidor än att skotta snö.

Min svärsons pappa ”Hans” bor i Skåne och när han var ute och skottade för några veckor sedan så stannade det en buss vid en busshållplats utanför hans hus. När bussen skulle köra iväg igen efter att ha släppt av några passagerare så fastnade den i snön. Bussen kom ingen vart, den bara stod och spann. Då ryckte Hans ut med sin spade till bussens hjälp. Han började skotta loss bussen medans alla i bussen ”hejade på”. Tillslut så fick han loss bussen och alla passagerare jublade. Han blev efter detta hjälteförklarad i sin byggd.

När jag skottar här hemma så är det ingen som hjälteförklarar mig. Det enda jag brukar få höra är ”ska du ut och skotta nu igen”.

I början på februari så hörde jag på radio att det var minusgrader hela tiden under januari månad i Stockholm, och förra gången detta inträffade var 1829.
Jag trodde att växthuseffekten skulle göra att det blev varmare inte kallare.

Efter snöovädret förra helgen så blev det kaos i trafiken. Framförallt så blev den spårbundna trafiken drabbad. SJ:s tåg fastnade i snön och bromsarna på flera tunnelbanetåg i Stockholm slutade fungera. Detta medförde att SJ ställde in det mesta av sin tågtrafik i södra Sverige och tunnelbanan i Stockholm körde bara där det fanns tunnlar.
Det som förbryllar mig är att den gamla Roslagsbanan fungerade rätt bra. Där tog dom fram en gammal spårrensare från museum. Spårrensaren är ett gammalt trätåg som byggdes på 1930-talet och specialbyggt för att få bort snö och is från spåren. Med denna spårrensare körde de fram och tillbaks på sin järnväg så att spåren var fria från snö och is. Vilka bra grejor dom hade förr.

9:e December
Vi vaknade upp till en underbar matta av kristallvit snö, som täckte varenda centimeter av landskapet. Vilken fantastisk syn! Finns det något vackrare ställe i hela världen? Att flytta hit var det bästa jag någonsin gjort.

Jag skottade för första gången på flera år och kände mig som ung på nytt. Jag skottade både vår uppfart och trottoaren. I eftermiddags kom snöplogen och fyllde trottoaren med snö igen och blockerade uppfarten, så jag fick ta en vända till med snöskyffeln. Vilket underbart liv.

12:e December
Solen har smält all vår fina snö. Vilken besvikelse. Min granne säger att jag inte ska oroa mig, vi kommer absolut att få en vit jul. Ingen snö på julen skulle ju vara förskräckligt! Harry säger att i slutet på vintern kommer vi att ha så mycket snö att jag aldrig vill se snö igen. Jag tror inte att det är möjligt. Harry är en trevlig människa. Jag är glad att han är vår granne.

14:e December
Snö, underbara snö! Det kom 20 cm i natt. Temperaturen hade sjunkit till -20. Kylan får allting att gnistra. Vinden gjorde mig lite kall, men jag värmde upp mig med att skotta uppfarten och trottoarerna. Detta är livet!

Snöplogen kom tillbaka i eftermiddags och begravde allt i snö igen. Jag insåg inte att jag skulle behöva skotta så här mycket, men jag kommer verkligen i form på det här viset.

15:e December
50 cm till. Sålde min van och köpte en fyrhjulsdriven bil i stället. Köpte vinterdäck till frugans bil och två extra snöskyfflar. Frugan vill skaffa en vedspis utifall elektriciteten skulle sluta fungera men jag tycker det verkar löjligt. Vi bor ju faktiskt inte i Alaska.

16:e December
Snöstorm i morse. Föll omkull på isen på uppfarten när jag saltade. Ont som fan. Frugan skrattade i en timme...Roligt..

17:e December
Fortfarande långt under noll grader. Vägarna är för isiga för att man ska kunna ta sig någonstans. Det var strömavbrott i fem timmar. Inget att göra utom att stirra på frugan och försöka att inte irritera henne. Vi skulle nog ha köpt en vedspis, men det erkänner jag inte för henne. Jag hatar när hon har rätt. Jag kan inte fatta att jag fryser ihjäl i mitt eget vardagsrum.

20:e December
Elektriciteten är tillbaka igen, men det kom 35 cm till av den där vita skiten i natt. Mer snöskottning. Det tog hela dagen. Snöplogen kom två gånger idag. Försökte hitta en grannunge som kunde skotta, men dom var upptagna med att spela hockey sa dom. Jag tror dom ljuger. Ringde till den enda järnaffären i trakten för att fråga efter en snöslunga, men dom var slut. Dom får kanske hem fler i mars. Jag tror dom ljuger. Harry säger att jag måste skotta annars kommer kommunen att göra det och sedan skicka mig en räkning på jobbet. Jag tror Harry ljuger också!

22:a December
Harry hade rätt om att det blir en vit jul. Det föll 32 cm till av vit jävla snö inatt och det är så inihelvete kallt att det antagligen inte kommer att smälta förrän i Augusti! Det tog mig 45 minuter att klä på mig och gå ut och skotta i morse, sedan blev jag pissnödig. När jag klätt av mig, pissat och klätt på mig igen så var jag för trött för att skotta. Försökte hyra Harry att ta hand om snöröjningen resten av vintern eftersom han ju har en plog på sin lastbil, men han säger att han inte har tid. Jag tror att den jävla skitstöveln ljuger!!

23:e December
Bara 5 cm snö idag. Det är nollgradigt nu. Frugan ville att jag skulle juldekorera huset i morse. Är hon helt jävla slut eller? Varför sa hon inte det för en månad sen? Hon säger att hon gjorde det men jag tror fan kärringjäveln ljuger!

24:e December
15 cm. Snön har blivit så jävla hårt packad av snöplogen att jag bröt av skyffeljäveln. Tror jag fick en hjärtattack också. Om jag får tag på han som kör plogbilen så ska jag fanimej ta tag i pungen på han och dra han genom snön! Jag vet att det jävla psykot gömmer sig runt hörnet och väntar på att jag skottat färdigt, sen kommer han i 100 knyck och plogar igen allt.. Tanten ville att vi skulle sjunga julsånger medans vi öppnade julklapparna men jag var för upptagen med att spana efter plogbilen..

25:e December
God jul. 50 cm till av förbannad jävla snö!!. Blev insnöad. Tanken på att skotta får mitt blod att koka. Gud vad jag hatar SNÖ!!! Plogbilsföraren stannade till idag och frågade hur läget va, jag slog till den jäveln i huvet med skyffeln...

26:e December
Fortfarande insnöad. Vad fan skulle jag flytta hit för, jävla håla!! Och allt var HENNES idé.. Hon går mig på nerverna...

28:e December
Fortfarande insnöad. Satmaran gör mig galen.

29:e December
25 cm till. Harry säger att jag måste skotta taket annars kan det rasa in. Jävla dumskalle, tror han att jag är helt sänkt eller??

30:e December
Taket rasade in. Plogföraren har stämt mig på 1 miljon för att jag slog honom i huvet och kärringen har åkt till sin mamma...

31:a December
Eldade upp hela jävla hushelvetet.. Ingen mer snöskottning här!!

8:e Januari
Jag mår så bra. Jag älskar dom här små pillren dom ger mig men varför är jag fastbunden i sängen?

Ja nu börjar jag få lite lust att skriva igen. Det är dock inte så lätt att komma på vad man ska skriva om. Vi provar så får vi se vad det blir.
Värmdöloppet gick för ett tag sedan. Pga min hälskada så genomförde jag loppet som funktionär. Jag kanske hade varit funktionär ändå även om jag varit frisk eftersom jag är en långsam skidåkare och klubben behövde många funktionärer. Det var många av klubbens duktiga skidåkare som var funktionärer.

Mattias hade en av funktionärernas nyckelpositioner då han var den som skulle hålla i starten. Det lyckades han mycket bra med trots att han nog hade velat ha lite mer hjälp till detta.
Mattias ville att jag skulle prata några minuter i megafonen direkt före starten och då komma lite råd och visdomsord på färden. Jag ville inte detta eftersom jag är helt kass på att prata inför stora folksamlingar, jag hade nog svimmat då, men Mattias stog på sig så att jag tillslut sa kanske.
Efteråt så kände jag att det borde jag nog inte ha sagt, då jag för ca 5 år sedan lovat mig själv att aldrig mer prata inför flertalet personer.

När min pappa (som stod mig mycket nära) fyllde 80 år så valde han att fira sin födelsedag hemma oss mig och min familj på Värmdö. Han flög från Sundsvall och jag hämtade honom på Arlanda. Min syster och hennes familj var också med på födelsedagsfirandet och vi blev totalt ca 15 personer som firade honom. Pappa fyllde år mitt i sommaren och vi hade dukat långbord ute i trädgården.
Under middagen så plingade min syster plötsligt i ett glas och skulle hålla ett tal. Hon hade inte förberett något tal utan hon bara improviserade fram det hon ville få sagt. Det blev ett jättefint tal. Efter detta så sa hon till mig att nu måste du säga någonting. Jag satt och funderade en lång stund och fick massa idéer. Jag skrev inte ner något på papper utan jag hade allt i huvudet. När jag så tyckte att jag var redo så plingade jag i ett glas och alla blev tysta. Jag reste mig upp och skulle börja prata, men då blev allt plötsligt svart och jag kom inte ihåg ett enda ord av vad jag skulle säga. Jag stod upp en lång stund och alla var knäpptysta, tillslut lyckades jag klämma fram en enda kort mening ”KUL ATT DU KUNDE KOMMA”. Ja så sa jag till min käre far och bästa kompis inför de allra närmaste i min släkt. Ett tal som innehöll endast 5 ord. Efter detta så bestämde jag mig för att aldrig mer någon gång hålla ett tal.

Nu hade jag tur vid Värmdöloppet då jag blev sista person som blev kvar vid nummerlappsutdelningen, så starten hade redan gått när jag kom upp till målet.
Vilken tur annars hade nog 800 personer fått se en person med megafon som plötsligt svimmar utan att ett enda ljud framkommit, och vad skulle starter Mattias då gjort med en medvetslös Sture och ett stort starfält med 800 personer framför sig som han skulle starta.

Jag vill passa på och berätta om vad som hände en kompis till mig i en lift för några år sedan.
Kompisen var i Sälen och åkte alpin-skidor i Lindvallen.
Kön till ankarliften i den backe han åkte i kom från två olika håll.
När han kom fram till liften så fick han sällskap upp i den av en kille som kom från andra hållet.
De två började samspråka under liftfärden, och det blev en mycket trevlig liftfärd. När de väl kom upp i backen och det blev dags att släppa ankarbygeln så åkte kompisen åt ena hållet om liften och hans tillfällige liftkamrat åt andra hållet. Kompisen tyckte att det var något bekant över den tillfälliga liftkamraten. Han tänkte att det kanske var det någon som jobbade på samma jobb som han ”Ericsson”.

Kompisen åkte nerför pisten och tillslut kom han fram till liften igen.
När det var dags att ta tag i ankarbygeln och åka upp igen så blev det som förra gången. Det kom på en kille från andra hållet i liftkön. Till sin förvåning så upptäckte han att det var samma trevliga liftkamrat som förra gången. Denna här gången tyckte han att de kände varandra lite bättre, och det blev ett lite mer närgånget samtal.

När de kommit en bit upp i backen så uppstår plötsligt följande konversation och frågor.
Den trevlige liftkamraten: Vad jobbar du med?
Kompisen: Jag jobbar i telebranschen.
Kopisen igen: Vad jobbar du själv med?
Den trevlige liftkamraten ”(efter en stunds tystnad)”: Jag är Kung.
Kompisen blev helt mållös, han visste inte vad han skulle säga samtidigt som han kände sig skitdum. Han hade inte känt igen Kungen ”Karl den 16 Gustaf”, vilket kungen verkade uppskatta.

När kompisen kom hem så berättade han detta för mig och några till när vi satt och åt på en restaurang. Vi började gapskratta och vi kunde inte sluta skratta. Alla i restaurangen vände sig om och tittade på oss, men hur man än försökte sluta skratta så gick det inte. Ja det är sådant som händer ibland.
Jag kommer ihåg att när vår egen NVSK-Kung Lasse var vänlig nog att skjutsa hem oss i sin bil efter avslutningsfesten förra året hos Kaosmannen så råkade Hälsinge-Peter ut för ett liknande skrattanfall när O-Per berättade om sin jättestora minigris.

Ja vad har hänt de senaste dagarna då. Jo det har bla snöat jättemycket. Jag blev insnöad här om dagen. Först så gick det inte att få upp ytterdörren för all snö som blockerade den så jag funderade ett tag på att hoppa ut genom ett fönster och sedan skotta mig fram till ytterdörren. Jag gjorde dock ett sista försök med dörren och lyckades tillslut få upp den så pass mycket så att jag kunde komma ut.
Sedan gick det inte att få fram bilen för all snö. Bilen såg ut som en iglo och plogbilen hade plogat en jättevall med hård kompakt snö som effektivt blockerade vår infart och brevlåda mm. Den ca 1,5 meter breda, 75 cm höga och 10 meter långa vallen blev jag tvungen att skotta bort. Precis när jag hade fått bort denna vall som kom plogbilen igen och gjorde en ny likadan vall. Då gav jag upp försöket med att ta mig till jobbet.
Jag har nog skottat snö i 10 timmar och jag har träningsvärk efter detta. När jag skulle skotta av ett altantak som höll på att braka ihop så välte stegen och jag damp rätt ner i backen. Som tur var så landade jag mjukt i snön och klarade mig från skador.

Min släpvagn har varit helt överfull med snö under en längre tid för att jag inte har orkat skotta ur den. Jag var då så less på all snöskottning så det som fanns i släpvagnen fick vara. För några dagar sedan tog jag mig tillslut tid att skotta bort denna snö. Nu är det 36 cm nysnö i släpvagnen. Undra om det kan vara så att om jag skottar ur släpvagnen så börjar det snöa. Kanske bäst att låta snön vara kvar i släpvagnen. Det är nog inte är meningen att den ska kunna användas i vinter.

På baksidan av vårt hus så sitter utomhusdelen till en luftvärmepump-anläggning. När det är kallt så avfrostar sig denna manick ungefär en gång i halvtimmen. Det rinner då kondenserat vatten ur den som hamnar på marken. Detta vatten fryser efter ett tag till is. På en vecka blir det ungefär 0,5 kubikmeter stenhård pansaris. Denna is lägger sig först på marken och sedan byggs den på för att tillslut bli så stor att den lägger sig över trappen till en dörr. För att isen inte ska blockera dörren så behöver den tas bort en gång i veckan.
Det är ett tungt och tidskrävande arbete att få bort denna is. Jag får använda spett, slägga och bilverktyg som man kan bila bort isen med. Det är skitjobbigt med denna is som tar ca 2,5 timmar att få bort, och detta måste göras en gång i veckan.

Jag är verkligen less på att skotta snö och hugga bort is, det behöver man aldrig göra på sommaren.
Nu är jag ju skadad så jag kan inte åka skidor men det skulle vara svårt att hinna träna för all snö och is som måste tas bort. Det är nog enklare att vara glidskidåkare och bo i lägenhet. Under rullskidsäsong finns inte dessa problem och jag klipper hellre gräs än skottar snö.

Nu har det även blivit kallt både ute och inne. I morse när jag gick upp var det 23 minusgrader ute och 17 plusgrader inne. ”Usch”

Här kommer lite skvaller om hur det ser ut på sjuk och skade-fronten.
I dag pratade jag med Hälsinge-Peter och han berättade att han blivit tvungen att ställa in denna säsong pga en överanstängningsskada i armbågen. Jag frågade om han hört något från FMV och han meddelade då att FMV är sjuk, (han blir inte av med sin långvariga förkylning).
Själv har jag fått ställa in min säsong pga hälskada och så läser man på forumet att även Andreas fått ställa in säsongen pga ryggont.
Vilket elände, nu när det är en sån fin skidvinter här hemma för en gångs skull.

Eftersom Hälsinge-Peter endast kan åka skidor med benen och jag med armarna så funderade vi på om man kunde åka tandem-skidor på något sätt, men vi kom inte på någon bra lösning.

Jag och Hälsinge-Peter har nu börjat sikta in oss till rullskidsäsongen i stället (då jäklar ska det åkas skidor).

Jag läste idag på forumet om Lasses nya stavar.
Här har fru Nitare samlat ihop en mindre förmögenhet för att herr Nitare äntligen ska få de antagligen bästa stavarna som finns på marknaden.
Först så åker de in till Runners'Store och köper dessa stavar. Sedan råkar frugan genom en olyckshändelse köra av den ena av stavarna med bilen. Jag lider med Lasse, vilken otur.

(Undrar föresten var Lasse skulle åka någonstans eftersom han tänkte ta med sig skejt-stavar)

En gång för några år sedan när jag skulle åka rullskidor på Sandövägen så råkade jag ut för något liknande.
Det regnade ute så jag hade packat ner min mobiltelefon i en plastpåse som jag lagt i min ryggväska.
När jag går från bilen på parkeringsplatsen nerför den lilla backen till Sandövägen (bärandes på både rullskidor och stavar), så ringer plötsligt mobilen. Det gick inte att få fram mobilen på en gång, så jag blev tvungen att lägga ifrån mig rullskidorna och stavarna för att kunna få fram mobilen. Rullskidorna och stavarna la jag bara ifrån mig direkt på marken i den lilla backen.
I denna ca 5 meter korta backe upp till parkeringen så brukar det normalt sätt aldrig komma några bilar. Jag hade nu lagt all min koncentration på att få fram mobilen så jag hinner inte i tid uppfatta att det plötsligt svänger in en bil upp mot parkeringen.
När jag väl såg vad som höll på att hända så började jag att ropa och vifta med armarna för att uppmärksamma bilisten på mina rullskidor och stavar som ligger på vägen. Han reagerar dock alldeles för sent och kör över alla grejorna, sedan lägger han i backen. Nu fick jag panik, ska han köra över grejorna en gång till, så jag börjar på nytt att ropa och vifta med armarna.
Han reagerade dock även denna gång alldeles för sent och backar över grejorna för att sedan lägga in 1:an och påbörja ytterligare en överkörning av grejorna (en tredje gång).
När jag ser att han ska köra över grejorna tredje gången så resignerar jag.
Skulle jag börja ropa och vifta igen så insåg jag då att han då kommer att köra över grejorna ännu fler gånger. Helt resignerad så bevittnar jag därefter hur han kör över mina kära rullskidgrejor en tredje gång.
Jag går sedan fram till det som jag tror är resterna av en rullskidutrustning och plockar upp dessa. Sedan går jag jättearg fram till bilisten och berättar vad han har gjort. Han ber då om ursäkt och bara åker därifrån. Jag bara står och gapar när han försvinner utan att vi hunnit prata igenom det som hänt.

Nu kommer jag plötsligt ihåg att jag nyligen svarat i mobilen som jag har i ena handen. Jag sätter mobilen till mitt öra och där hör jag Erik B-s röst ”vad är det som händer”. Jag vet inte vad jag säger till Erik men det var nog något konstigt osammanhängande mummel.
Jag inspekterar därefter mina rullskidor och stavar, och jag finner till min förvåning att alla grejorna konstigt nog höll.
Det var tur att det var elpex-rullskidor och aluminiumstavar.

Detta hållfasthetsprov på rullskidutrustning bekräftade ytterligare för mig att Elpex-rullskidor nog är de hållbaraste rullskidorna som finns. Det enda som verkar kunna knäcka sådana rullskidor är åldern med dess mikrosprickor som gör att aluminiumen tillslut kan drabbas av utmattningsbrott. Detta har jag dock ännu aldrig drabbats av trots att jag har 20-år gamla rullskidor.

Jag hade lite mer tur denna gång än stackars Lasse som inte ens han prova sina nya, fina, dyra stavar.

Jag satt idag och tittade lite på nätet. På Glids hemsida hittade jag som första nyhet att långloppet Dolomitenlauf nästa år byter till klassisk stil.

I Glid så står följande:
För några år sedan växlade Marcialonga i Italien åkteknik från skejt till klassiskt. Det gjorde att anmälningstrycket exploderade, främst på grund av alla norrmän. Förra året stod det fler norrmän än italienare på startlinjen.

Dolomitenlauf sliter med vikande deltagarantal och tävlingsledaren Franz Thuerl berättar att de också kommer att genomföra huvudloppet i klassisk stil nästa år.
- Vi måste göra det för att få hit alla skandinaver. Vårt klassiska race på lördagen drar redan mängder av nordbor, trots att den bara agerar "förtävling".

Den här artikeln verkade intressant så jag funderade på hur det är i Sverige. Hur kollar man detta då. Ingen aning. Ett sätt kanske kan vara att titta på Vasaloppets hemsida över inkomna anmälningar i de olika tävlingarna under Vasaloppsveckan (även om detta kanske inte speglar verkligheten).
Här ser man (2010-01-23) följande antal anmälda skidåkare till loppen i klassisk stil:
Vasaloppet: 15901
Öppet spår: 10159
Tjejvasan: 7712
Halvvasan: 2183
Kotrvasan: 6166
Stafettvasan: 4430

Totalt: 46557 st skidåkare i lopp i klassisk stil.

Här ser man även följande antal anmälda skidåkare till loppen i fristil (skejt):
Skejtvasan 30 km: 87
Skejtvasan 45 km: 136

Totalt: 223 st skidåkare i skejtlopp.

Detta innebär att det är ca 99,6 % som åker klassiskt och 0,4 % som åker skejt under Vasaloppsveckan.

Vad kan man dra för slutsatser av detta då. Jag vet inte, men jag tror att det är ett mycket större intresse för landets skidåkare att åka klassiskt än skejt.
Detta skulle då även kunna förklara varför det är så få NVSK-are på skejttävlingar mot för på klassiska tävlingar.

Jag vet att flera i klubben äger ett par skejtskidor, men om dom åker på dem vet jag inte. Själv har jag inga skejtskidor och jag har aldrig provat på detta heller trots att det ser kul ut.
Jag inbillar mig också att jag skulle bli en bättre skidåkare i skejt-stil än i klassisk-stil, bla för att min diagonalteknik är så katastrofalt dålig, samtidigt som jag har lätt för att åka skridskor och sax-åka klasiskt.
Det skulle dock bli mycket kostsamt att skaffa ytterligare skidutrustning för att kunna skejtåka, och var skulle jag förvara denna utrustning. Hustrun tycker redan nu att min skidutrustning tar upp för mycket plats i huset.
Det är troligen mest elitåkare, elitmotionärer, skidskyttar, och ett fåtal övriga skidåkare som åker skejt tror jag (fast jag kan ha fel).
Jag lägger inga värderingar i dessa mina funderingar då jag tycker det är lika kul att titta på skejt-skidåkning som klassisk-skidåkning.
En sak är dock säker och det är att O-Per föredrar att åka klassiskt framför skejt.

Jaha vad kan ha hänt denna vecka då. Jo här läser man på forumet att en Borlängebo blivit överfallen och utskälld av en NVSK-are i samband med ett skidlopp.
Ska man ta position på ett startfält och är så stor och stark som vår aktuelle NVSK-are så behövs det nog bara en tusch från honom för att man ska bli mer eller mindre nedslagen. Det är inte lätt att få bra position på ett startfält man vet aldrig vad som kan hända.
Det är farligt att vara på skidtävlingar både som tävlande och åskådare.
Vid vasaloppet 2008 råkade jag ut för en galning. Jag är inte någon duktig skidåkare så jag brukar få starta rätt så långt bak, ”led 5 detta år”. Jag fastnade redan på startfältet och sedan stod det nästan still ända upp till toppen på backen. Ingen hade fäste och folk fick ta i som sjutton med armarna för att via stavarna inte glida baklänges. Alla stod på varandras skidor och det var totalt kaos. Jag kände mig helt uppgiven, stillastående i backen, och tänkte aldrig mer att jag åker detta lopp. Plötsligt så hugger killen framför mig sin stav rätt in i mitt ben. Han vände sig om och siktade och högg till. Det gick hål i byxbenet. Jag fick ett djupt jack i benet och började blöda. Jag är i vanliga fall en fridens man men detta var bara för mycket. Min första tanke var nä nu djä… ska han få på nöten. Jag hejdade mig dock i sista stund då tankar om slagsmål och polisanmälningar plötsligt dök upp. Det här skulle ju vara roligt (en folkfest) och då vill man inte bli inblandad i slagsmål. Jag manövrerade mig så att jag kom upp bredvid honom, och jag nöjde mig med att säga din djä… galning hugga mig i benet med flit, dig skulle man anmäla. Senare i backen såg jag honom sikta med staven på nya offer.

När jag åkte halvvasan ett år så blev en jobbarkompis till mig illa åtgången. Det var i startbacken i Evertsberg, och han åkte i spåret längst till höger i rätt hög fart nerför backen. Plötsligt hör han en kille bakifrån ropa ”ur spår” sedan blir han påkörd bakifrån (nermejad). Jobbarkompissen blir illa skadad och tvingas bryta loppet. Han blir även utskälld av den brottsliga för att han varit i vägen.

På träningslägret i Bruksvallarna så satt så satt jag och några andra NVSK-are i bastun på hotellet en kväll. I bastun satt även skidåkare från andra klubbar. Där satt bla en talför ledare från handikappslandslaget och beklagade sig för hur folk åker. Han hade under sin träning börjat tävla med en för honom okänd åkare eftersom de åkte ungefär lika fort. Båda ville vinna, ingen ville ge sig. Det slutade enl handikapplanslagsledaren med att den okände åkaren hade prejat honom så att han vurpat. Det kändes som att vi som satt i bastun då tyckte synd om olycksoffret, men plötsligt säger en av NVSK-arna: OJ gick det så illa, det var med mig du tävlade.

Ja konstiga situationer bara händer, ibland utan att någon rår för det.
Tänk bara på alla olyckor som hände med NVSK-are under förra DM-stafetten.

Jag åkte en gång i isiga jättesnabba spår nerför fjället i Björnrike då det plötsligt bakom en kurva står en renhjord mitt i spåret, och det var helt omöjligt att kunna stanna. Den gången hade jag tur som klarade mig helskinnad ur det hela.

En gång när jag åkte halvvasan så blev det en massvurpa i snabba isiga spår i Evertsbergsbackarna (strax efter starten). Jag såg vurporna på minst hundra meters håll, och alla som kom bakifrån körde rätt in i högen med folk, så att högen bara blev större och större. Jag kom med jättehög fart rätt emot högen med folk och det går inte att stanna. Jag börjar få panik och undra om jag kommer att överleva detta. Jag vet inte vad som hände, men precis innan jag ska köra in högen med folk så svänger jag ur spåret och upp i en snövall. Det blev mitt livs första backhopp, ca 20-30 m i luften innan nedslag. Jag landade med huvudet före rätt ner i snön, där jag låg en stund i någon sorts halv medvetslöshet. Jag vaknade tillslut upp i en vit dimma och visste inte var jag var någonstans. Jag hade blivit nerborrad i snön ungefär som när man blir tagen av en lavin. Jag lyckades gräva mig upp. Plötsligt kom minnet tillbaks, jag åkte ju ett skidlopp. Jag hade snö överallt innanför kläderna, och det var jättekallt (usch jag som hatar att frysa). Jag hade dock tur, alla grejor höll och jag fick ingen skada, så jag lyckades faktiskt ta mig i mål.

Ja olyckor och konstiga saker brukar ofta drabba mig. En av de konstigaste saker jag drabbats av var när jag som liten grabb blev träffad av en pil från en pilbåge. Vi var en massa barn som lekte på en gräsmatta och några hade pilbågar. Jag gick och omkring på gräsmattan och sjöng då jag plötsligt blev träffad av en pil i halsen genom min öppna mun. Pilen satt fast och jag fick inte loss den. Det gick inte heller att prata eller grina. Så gick jag omkring med pilen genom munnen en lång stund tills att min 5 år äldre syster fick syn på mig. Hon lyckades dra loss pilen och få hem mig till mina hårt prövade föräldrar som fick köra mig till sjukhuset. Mina föräldrar var van att konstiga saker hände mig.
Antagligen var det en ung sorts pricksäker Robin Hood som tyckte att jag sjöng dåligt och som lyckades tysta sångaren. Detta hade aldrig hänt Proskitmannen som är en mycket duktig sångare.

I dag var det den stora dagen då jag äntligen skulle få sjukgymnasthjälp för min onda häl, min förhoppning var jättestor, nu skulle min häl äntligen bli bra.

Jag talar inte om sjukgymnastens namn, men vi låtsas att hon heter X.

Jag satt i väntrummet och väntade på X som jag aldrig sett förut. 10 min efter att besöket skulle börjat så kommer plötsligt en sjukgymnast. Jag frågar om hon heter X. Denna sjukgymnast berättade då att X brukar komma sent och att hon nog kommer snart.

Efter ytterligare 5 min så kommer X in genom ytterdörren. Hon beklagar sig för att det tar så lång tid att gå till jobbet. Hon är jätteförkyld och snorar, hon räcker fram sin hand och hälsar på mig (jag tänker, hoppas hon inte smittar mig). Sedan får jag vänta ytterligare 5-10 min på att få komma in för att hon ska göra i ordning sin mottagning.

Plötsligt dyker hon upp och kräver att få 150 kr i jämna pengar. Jag betalar i jämna pengar då jag råkade ha en 100-lapp och en 50-lapp. Hon frågar sedan om jag har ett högkostnadskortshäfte. Jag tar fram detta och då säger hon: nu får du snart ett frikort.
Inne på sjukgymnastmottagningen säger X med hånfull röst: Visste du inte att man får frikort vid 900 kr. Jag svarar: Jo det vet jag.

X verkar helt förvirrad och pratar hela tiden till mig på ett läskigt och hånfullt sätt, det känns nästan som att jag sitter i elektriska stolen och ska avrättas.

X fortsätter: Vilket telnr har du.
Sture: Jag har 3 olika telnr, ett till arbetet, ett hem och ett till mobilen.
X: Vilket nr når man dig bäst på.
Sture: Mobilen
X börjar plötsligt svära och beklaga sig över datorn och att den är så krånglig (hon håller på med detta i 5-10 min).
X pratar högt för sig själv och rabblar siffror som låter som mitt arbetstelnr och beklagar att det är så många siffror, och att hon ofta brukar missa någon siffra mitt i.
Sture säger då: Det låter som att du skrev in mitt arbettelsnr och inte mitt mobilnr.
X säger: Jag har gått på högskola så jag vet vad jag gör.
X fortsätter: Vad har du för problem.
Sture svarar: Ont i hälen.
X: Har du ont någon annanstans.
Sture: Nej
X fortsätter har du haft ont i ryggen någon gång.
Sture: Ja
X: Var då.
Sture: Jag vet inte, det kommer jag inte ihåg. Jag kan få det ibland när jag ligger i soffan och tittar på TV.
X: forsätter och rabblar kroppsdelar som hon vill ha svar på.
Efter 50 min har hon ännu inte frågat mig om min onda häl. Jag börjar fundera på om jag ska våga fråga henne om behandlingen av hälen.
Tillslut tar jag mod till mig och frågar: Ursäkta men kommer du att påbörja behandlingen av min häl idag.
X: Nej, idag pratar vi bara.
Sture: Men du sa i telefonen att du skulle påbörja behandling idag.
X: Det sa jag inte alls, jag har gått på högskola och jag vet precis vad som ska göras. Här ska inte patienterna komma och tala om vad som ska göras.

Så här fortsätter mitt sjukgymnastbesök ett tag till, med utskällning och läskig stämning tills att X plötsligt säger. Nä det här går inte längre du får tillbaks dina pengar och får söka upp en annan sjukgymnast.
Jag blir alldeles paff, samtidigt som jag känner att detta möte var så obehagligt och läskigt så att det var nog lika så bra. Sedan känner jag mig plötsligt lättad över att ha sluppit undan från henne.

Jag har nu fått en tid hos hennes kollega i morgon.

Hur kom det sig att jag började med skidåkning egentligen.
Jo det hela berodde nog på en motorcykelolycka.
Det var inte den vanliga sortens mc-olycka, att man kör om kull eller krockar eller liknande. Det hände när jag stod och tittade på en motorcykel och den plötsligt välte över mig och krossade mitt högra knä. (stå aldrig för nära motorcyklar)
Jag fick sedan göra ett flertal operationer av knät, och därefter sluta med de idrotter jag höll på med (bla löpning, orientering, volleyboll) för att de belastade knät för hårt.
Jag älskade ju att idrotta och detta var ett hårt slag för mig och då gällde det att hitta nya idrotter som knät klarade av. Det var då jag började med längdskidåkning som är en skonsam sport för kroppen.

Nu har jag missat 2 dagars glidskidträning pga kyla vilket känns frusterande. Jag älskar skidåkning men hatar att frysa.

Nu när jag har kommit upp i en mogen ålder av 55 år så har jag märkligt nog börjat tycka om olika sorters mat som jag inte tyckt om tidigare, bla broccoli.
I dag så blev jag utskrattad av familjen vid middagen. Jag satt vid ena gaveln av matbordet och på den andra änden så stod det en skål med broccoli som jag inte såg. Jag upptäckte detta först efter måltiden och upplyste familjen om detta. De sa då, du tycker ju inte om broccoli, och jag svarade det gör jag visst, men då började de skratta åt mig och tyckte det var den sämsta bortförklaring de hört. Ju mer jag jag påtalade att jag visst tyckte om broccoli ju mer skrattade de åt mig. Jag känner mig nu tvungen att avreagera mig genom att skriva här om detta.
Förr i tiden när jag inte tyckte om broccoli så hänvisade jag till att president Geoge Bush (den äldre) inte åt broccoli. Som liten hade han tvingats av sina föräldrar mot sin vilja att äta broccoli vilket han tyckte var äckligt. När han sedan blev president så tyckte han att han som president inte behövde äta broccoli om han inte ville. Detta startade då ett jättelikt broccoli-uppror i USA med stora protester och demonstartioner mot detta, och jordrukare kom med enorma mängder broccoli som de tippade utanför Vita Huset och som de ville han skulle äta upp. Se även bifogad länk: http://www.youtube.com/watch?v=JIKmp-Ualzg

Jag har nu lärt mig att det gäller att vara uppmärksam vid matbordet. FMV-Martin hade aldrig missat att äta något som han tycker om.

Jag har mest sportat framför tv-n idag eftersom Tour de ski nu pågår. Jag är mycket bättre på att titta på skidor än att åka skidor.
Först så såg jag damernas jaktstart, sedan startade jag videon för inspelning av herrarnas lopp samtidigt som jag var ute och åkte skidor här hemma.

Vid sådanna här vintrar som råder nu så är det bättre att vara hemma än i fjällen. Jag har vallabod med vallabänk inomhus och 100 meter till maskinpreparerade jättefina spår på Värmdövallen.
I dag var det 10 minusgrader vilket jag tycker är kallt, trots detta åkte jag inte med luftvärmepump.

Efter skidåkningen blev det en högtidsstund. Tänk att komma hem in i värmen direkt från skidspåret utan att hinna börja frysa och slänga in kläderna i torkskkåpet för att sedan sätta sig framför tv-n och titta på video-uppspelningen från herrarnas jaktstart 15 km, "vilken känsla".

När det var 1 km kvar av loppet så låg Petter Northug rätt långt ner i fältet med en massa åkare före sig. Hur var det möjligt för honom att vinna. Vilken skidåkare.
Tänk också att FMV-Martin körde ifrån Northug i Bruksvallarna. Då är det ju egentligen FMV som är värdens snabbaste skidåkare, fast så enkelt är det nog inte att förklara detta. FMV hade ju stålsicklade skidor och Northug hade antagligen glidvallat sina skidor så de hade ju inte samma förutsättningar.

Det här med glidvallning, sickling, fästvalla eller tejp är en vetenskap som besvärlig att förstå. Jag försöker hela tiden lära mig mer och mer om detta men jag blir bara mer och mer förvirrad. Bäst fäste på skidorna får jag om jag vallar de sista lagrena på skidorna utomhus. Det ska helst bli stora klumpar utspridda längst fästzonen och dessa ska inte utjämnas med kork. Då brukar jag få kanonfäste.

Hej alla skidintresserade!

Jag blev uppringd häromdagen av webbmaster som tyckte jag skulle ha en eget ställe här på hemsidan där jag ska skriva om allt möjligt.
Jag tycker att jag har svårt för att skriva och saknar de egenskaper som man bör ha inom skrivandets konst men jag ska försöka.

Detta inlägg gör jag endast på prov för att se om det hela funger som det ska.