Vinterkyla och prestation – Ågestanatten avgörs

Idag, 13:46

Guld: Oskar Flygare & Klara Yngvesson. Silver: Lorenzo Busin & Malin Löfgren Brons: Martin Ahlberger & Erica Smedberg

Det är en magisk vinterdag i Stockholm när funktionärerna anländer till Ågesta. Morgonens bittra köld viker sig under förmiddagens sol. Snön gnistrar vit och det råder febril aktivitet. Stadens spårpatrull har kvällen innan dragit räls på startfält och bana. Nu ska start och målområde byggas, el ska dras, nummerlappar sorteras, sportdryck ska blandas, korv och hamburgare grillas, tält för ombyten ska resas, ved till eldtunnor och vallabord ska förberedas. Samarbetet flyter på och ibland tas korta pauser i solen med uppdatering kring damernas OS-straffet. Lite spänning i luften, kommer vi kunna ge skidåkarna den positiva upplevelse som vi önskar dem?

Som på en given signal dyker tävlingsdeltagarna upp, radar upp sig för att få nummerlapp och chip. Nummerlappsutlämnarna hinner inte med och kön växer. Fler funktionärer förstärker, lite strul hit och dit, men bland deltagarna är stämningen god och förväntansfull. Många värmer sig runt eldarna i avvaktan start. Solen är på väg ner och temperaturen med den. Snart ska de få ge sig ut på ett premiären av Ågestanatten, så väl seedingtävling till Vasaloppet som äventyr och antagligen Stockholms tuffaste lopp med mycket kupering och långa backar både uppför och utför. Starten skjuts fram 30 minuter så att alla ska ha förutsättning att vara redo i fållorna med nummerlapp och chip.

Så börjar nedräkningen. Med 30 sekunder kvar släcks startfältet delvis ner. Ågestanatten gör entré. Startskottet går och fältet lyser upp igen. De seedade åkarna drar iväg, det går fort, riktigt fort! Någon tar ett felskär och vurpar och snart ligger ett antal åkare på hög. Längre bak i leden sköter sig deltagarna exemplariskt, de saktar ner och väntar in att människohögen trasslar ut skidor, stavar, armar och ben.

- Det är ungefär som Vasaloppsstarten, säger en motionär, det är jättebra att träna på det här. Att snabbt kunna stanna för det är alltid någon som ramlar!

För de som drabbas av kraschen är det förstås inte roligt, extra tråkigt för de som drabbas av skador på utrustningen. Någon ropar ut sin frustration och någon annan bryter loppet men på det stora hela verkar det som att allt reder ut sig och tävlingsklassen kommer iväg, tätt följt av motion. Nu väntar fem eller tio varv, 20 eller 40 km, av taktisk eller möjligen otaktisk åkning beroende på strategi och syfte. Det fortsätter att gå fort för eliten. På herrsidan skingras tätklungan varv efter varv, tills att det är två åkare med klar ledning. Damtäten håller ihop relativt väl de första varven men snart positionerar sig den blivande guldmedaljören.

På strategiska platser står ungdomar utplacerade för att teknikfilma. Det är klassisk åkning som gäller, ingen skejt är tillåten. Ungdomarna ser också till att sprida energi, peppa, heja, och spela musik för alla som kämpar upp för backen. Kanske är det ungdomarnas härliga energi och dans som gör susen för alla deltagare håller ihop tekniken likt en stilstudie i klassisk skidåkning.

Vid varvning bjuds sportdryck, ett välkommet inslag innan klättringen uppför backen börjar igen. En skolklass från Myrsjö delar ut muggar i rasande tempo. I motionsklass stannar många till och utbyter några ord.

- Spåren är som räls, det märks knappt att det är 100-tals personer som åkt i dem, säger en man med rimfrost i skägget, innan han ger sig iväg för ytterligare ett varv.

Även om spåren är helt fantastiska så utmanas deltagare och funktionärer med den bitande kylan. Himmeln är stjärnklar och termometern visar nu på – 15 grader Celsius. Det skulle ha varit intressant att se hur SMHI beräknade kyleffekten med fartvinden i utförslöporna ”känns som – 30”. Några åkare blir för nedkylda och tar det kloka beslutet att bryta. I mål får de varmkorv eller hamburgare när de byltat på sig överdragskläderna.

Det blir en rafflande målspurt på herrsidan mellan Flygare och Busin, målfoto krävs för att kunna skilja dem åt. Flygare gör skäl för sitt namn, ikväll har han något mer tryck i vingarna och med millimetrar tar han hem segern. Spänningen fortsätter med ny spurtstrid om tredjeplats där Ahlberger visar Steimert vart skåpet ska stå.

På damsidan har Yngvesson kört sig till en solklar seger (eller stjärnklar med tanke på kvällens sena timme). Hon skulle kunna ta emot publikens jubel och ge sig tid till att vinka tillbaka men är klok nog att passera mållinjen innan hon slappnar av. Bakom jagar ändå vargarna och man vet aldrig med tjejer, de har som bekant oanade krafter när det verkligen gäller. Så kommer Löfgren in på upploppet som är kantat av marschaller. Den svart/röda NVSK dräkten gör sig fint skenet. Smedberg, även hon i NVSK dräkt, susar nedför backen. På platten trycker hon på, gör en snygg kurvtagning och med hög frekvens i staktagen tar hon sig de sista metrarna och kniper bronset.

Tävlingen fortgår. Ibland kommer deltagarna in en efter en, ibland uppstår nya spurtstrider. Många är trötta och kalla och får hjälp att ta av sig chip och nummerlapp. Frostiga ögonfransar och bryn, istappar i hår och skägg. Det är svårt att tro att vi befinner oss i Stockholm. Det är inte ofta som vi har lyxen med riktig vinter. Stämningen är mestadels god, många åkare tackar för arrangemanget.

Så släcks plötsligt lamporna på banan, en halvtimme innan planerad nedsläckning. Några åkare är kvar där ute och skotern får ge sig ut och leta upp dem. Följa sista åkare för att belysa hennes färd. Trots missödet tar hon det med ro, det var lite läskigt när det blev mörkt, men vilken hjältinna och vilken prestation!

Vi funktionärer börjar riva banan igen, städar upp området och försöker lämna så få spår efter tävlingen som möjligt samtidigt som pistmaskinsföraren ger sig ut i mörkret med motsatt syfte; att skapa spår inför morgondagen.

Stort tack till:

Våra sponsorer: Gunnar Blomgren AB Bygg och Puts, Praktikertjänst, Kökspennan, Enervit, Hyreslandslaget och Värmdö Delikatesser

Stockholmstad för nyttjande av arenan och för fina spår

Alla deltagare i loppet

Alla funktionärer och tävlingsledarna. Extra varmt tack till Erik Björelind som lagt ner tid och själ för att göra detta lopp möjligt!

/Anna-Karin Ejenström