Tjejvasan 2026 - Starka kvinnor, odruckna gels och positionskrig

Idag, 15:30

Tjejvasan 2026

Att stå på startlinjen till Tjejvasan 2026 är att känna både nervositet och förväntan. Trots sjukdomsveckor och en kropp som inte varit på topp, är målet tydligt för Erica Smedberg: att kämpa sig in bland de femtio bästa. Det är inte bara en tävling mot andra, utan också en kamp mot sig själv, där gemenskapen med andra starka kvinnor och oväntade utmaningar längs spåret gör upplevelsen oförglömlig. Utöver att Erica gör starka insatser i skidspåret för egen del, brinner hon för klubbens damverksamhet. Idag bjuder hon på sin erfarenhet från årets tjejvasa och avslutar med en beskrivning av damverksamheten.

Som mamma till två yngre barn lever jag inte alltid som jag lär. ”Det viktigaste är att ha roligt” fanns inte med bland dagens målsättningar. Topp 50 var målet denna dag och jag var mer nervös än i fjol, då jag var glatt ovetande om vilka tuffa tjejer jag skulle möta och hur jobbigt det skulle bli att (nästan) maxa i 3 mil.

Kroppen har inte varit på topp senaste veckorna, med en långdragen förkylning och jag försökte dölja för barnen hur nervös jag var när vi anlände till start. I Oxberg möttes vi av en leende Johanna Hagström som bjöd på en selfie tillsammans med vår dotter. Överallt träffade jag urstarka damer - mina konkurrenter, som de senaste åren blivit mina vänner. Vi tränar ihop, inspireras av varandra, försöker slå varandra på lopp och vi gläds åt varandras framgångar.

Så går starten. Som vanligt kommer jag iväg halvdåligt – jag är inte tillräckligt explosiv. Däremot är jag uthållig, så i det sega uppförslutet de första två kilometerna tar jag många placeringar. Jag ser hur min klubbkompis Sandra och mina vänner i XC Sthlm precis som jag kryssar sig mellan åkare och jagar positioner. Skidorna som jag vallat själv känns bra och jag känner mig stark. Fem kilometer in i loppet passerar vi en langningsplats. Jag väljer mittenspåret för att slippa stök då jag inte har lagning här. Plötsligt vrålar åkaren framför mig och en sekund senare förstår jag varför. Vi har åkt rakt över utspilld gel. Så mycket kladd under båda skidorna att jag diagonalar i nästföljande backe. Här tänker jag att loppet är kört. Men skam den som ger sig. Jag tar i dubbelt så hårt för att hålla framförvarande ryggar och efter några kilometer är glidet tillbaka.

I Hökberg är det min tur att få langning och maken ger mig en softflask med energigel – frusen! Pipen har fryst och jag slänger den odruckna flaskan åt sidan. Ut från Hökberg glider det riktigt fint. Jag tänker att jag kanske skakat av mig några konkurrenter, kikar bakåt och får se tio damer på led bakom mig. Jag blir stressad och hojtar till min teamkompis Lovisa att vi ska försöka oss på en utbrytning, men alla hänger på och ingen tjej vill släppa in oss i ledet efter en dragning. Jag vill inte ligga sist i klungan och lägger mig därför först. Med 16 kilometer kvar sneglar jag bakåt igen och ser att vi nu är tre tjejer som fått en liten lucka. ”Nu kööör vi”, skriker jag. Jag hojtar att vi ska ta ungefär 30 stavtag var (enligt Erik Wickströms 100-regel). Det går vägen! Vi drar stadigt ifrån och går om ett par ensamåkare. Kilometerna tickar ner och vi närmar oss en större klunga. En topp 40-placering är inom synhåll, men när tjejerna ökar in mot Mora är min kropp inte starkare än någon annans och jag glider utmattad, men lycklig, över mållinjen som 45:a på 1:36:35, 10 minuter efter segrande Johanna Hagström.

NVSK Damverksamhet

De senaste åren har NVSKs damverksamhet vuxit och i årets Tjejvasa var vi tre NVSK-åkare topp 100 (plus en på plats 102), trots sjukdom på en av våra bästa åkare. In mot årets Vasalopp har vi för första gången fem damer med chans på topp 100 – däribland jag och Jenny Ramstedt som kör för varsitt Ski Classics team och startar i elitledet.

Utöver gemenskapen i klubbens tävlingsgrupp är det fint att ha damgruppen att utvecklas tillsammans med. Vi delar erfarenheter och sporrar varandra, både i vår chatgrupp och på våra damträningar. Här är damer på alla nivåer välkomna! Vi vill gärna lyfta gruppen ytterligare och letar ständigt efter fler tränings- och tävlingssugna damer. Utöver att vi har kul tillsammans så tycker vi också att det är viktigt att det finns skidälskande kvinnor som kan inspirera våra grymma yngre tjejer till att fortsätta utvecklas och att vilja fortsätta med skidåkningen även i vuxen ålder.

/Erica Smedberg