Drivkraft och skidglädje – Erica och Jenny visar vägen mot toppen

Jenny Ramstedt och Erica Smedberg

Helgen som kommer, den 13 december, drar Ski Classics igång sin tour. Vi är många i klubben som bänkar oss i soffan, eller kanske riggar skärmen framför Ski Ergen och hänger med i loppen. Så är det inte för Erica Smedberg, hon kommer vara på plats och delta på riktig i tävlingen! Håll utkik efter henne på teven. Jenny Ramstedt deltar också i Ski Classic men inte denna helg. Jag har träffat tjejerna som bjuder in oss att ta del av deras tankar om träning/tävling på hög nivå och annat som hör sporten till.

Det är en fuktig och grå decemberdag när jag möter Erica Smedberg och Jenny Ramstedt på skärmen. De senaste dagarnas regn hämtar tillfälligt andan i avvaktan nästa attack. I långtidsprognosen finns ingen kyla och snö i sikte. Åtminstone inte i NVSK´s hemtrakter. Bättre ser det ut i Österrike, dit Erica åker om ett par dagar. 

Vi har stämt träff för att prata om tjejernas skidsatsningar och den annalkande premiären av årets Ski Classics.  Erica och jag hinner prata en stund innan Jenny dyker upp på skärmen, ett arbetsmöte som dragit ut på tiden. Jag förundras över hur dessa två tjejer får till elitmotionärslivet med yrkeskarriärer och familjeliv.

- Jag delar ansvaret om barnen med min man, Christian, säger Erica. Dessutom delar vi tränings- och tävlingsglädjen, båda idrottar på hög nivå så vi förstår och stöttar varandra. Det gör det lättare att hitta tider för träning och möjliggöra tävlingar.

Just idag arbetar Erica hemifrån. Hon håller på med sin doktorsavhandling och kan mellan varven styra sin tid. Jenny har en annan situation där hon sällan kan styra arbetstiderna själv.

- Det är svårt att få ihop allt. Jobbet är krävande, mycket stress, oflexibilitet, långa arbetsdagar (Trading på SEB). Jag är ensamstående med barn, bor i villa med trädgård. Tid för träningen blir oftast väldigt tidigt på morgonen. Återhämtning blir det mindre av. Samtidigt så är träning och rörelse viktigt för mig, har alltid varit. Särskilt när jag är mycket uppe i huvudet på dagarna, då behöver kroppen röra på sig, göra sig av med stresshormoner och få endorfiner för att jag ska må bra.

Nacka Värmdö är en bred skidklubb med verksamhet som sträcker sig, för dem som vill, genom i princip hela livet. Barn- och ungdomsverksamheten är positivt omtalad och vuxenverksamheten har en stabil kärna med många motionärer och elitmotionärer. På damsidan är kanske Jenny och Erica de som är närmast den professionella skideliten. Jenny har sedan ca tre år tillbaka kört Ski Classics för team BRUSE Sauerland Ski Team och Erica har just signat upp för Ski Classic team Danish Skimarathon. De behåller medlemskap och engagemang i NVSK, tävlingar som inte är knutna till Ski Classics kör de i klubbens färger.

Erica kör sitt första Ski Classiclopp i Bad Gastein på lördag den 13 december. Än så länge är hon chill inför utmaningen, har inställningen att se loppet som bra träning och utmana sig själv. Att ligga tight i rygg och köra taktiskt.

- Jag får passa mig när Alvar Myhlback varvar mig bara, vill inte vara i vägen.

Jenny, som kommer inte köra detta lopp i år, håller med om att det är en knepig bana då det är fem sjukilometers varv. Det kräver både hänsyn till de som är snabbare samtidigt som den egna prestationen/tävlingen är viktig.

Men låt oss backa bandet lite. Varken Erica eller Jenny föddes med skidor under fötterna. Jenny åkte förvisso skidor på isen tillsammans med sina föräldrar fram till någon gång under tonåren, när familjeutflykterna fick konkurrens av annat. Därefter hade hon ett uppehåll fram till 30 års åldern då hon bestämde sig för att göra en Svensk Klassiker med Vasaloppet som utmaning. I övrigt har löpning varit den primära grenen.  

Erica var 25 år när hon klev i klassiska skidskor. Sporten blev ett komplement till löpningen som fram till nyligen har varit huvudträningen. Passionen hittar Erica i tävlingsmomenten och hon snittar på ca 35 tävlingar per år inom löpning, rullskidor och skidor. Tävlingar blir kvalitativa träningspass för Erica, som upplever att hon gynnas av sitt starka tävlingssug.

Under årets grundträning har Erica haft ett annorlunda upplägg gentemot tidigare. Hon springer mycket, har under åren haft fokus på kondition och syreupptagningsförmåga.

- I löpningen kan jag pressa upp pulsen på ett helt annat sätt än vad jag kan när jag kör stakträning. Att lägga mina kvalitetspass inom löpning har gett mig en bra grund konditionsmässigt.

Sedan i somras har Erica ökat tiden på rullskidor till ca 60-70 % av den totala träningsmängden. Hon har dock behållit kvalitetspassen inom löpning. Hon är sin egen coach, har lite hjälp inom löpningen men bollar de flesta idéerna med sin man. Förra helgen var hon med på klubbläger i Sollefteå och fick därmed lite tid på snö. Det blev bra backträning vilket kan vara en fördel då Bad Gastein inleds med en rejäl stigning.

Jenny är inte helt nöjd med sin grundträning som kantats av skador och sjukdomar sedan sensommaren. Ändå har hon varit på snö flera helger under hösten. Hon vill försöka slåss om Veteranvästen men det är tufft då hon är betydligt äldre än näst äldsta damåkare i Ski Classics.

 Erica och Jenny resonerar om skidsporten och kvinnors möjligheter. Det innebär fler utmaningar för kvinnor att träna och tävla på hög nivå jämfört med män. Dels handlar det om fysiologiska omständigheter med bland annat barnafödande och hormonella förändringar, dels om hur kvinnors prestationer värderas. Ta Sveriges Kronlopp, Vasaloppet, som exempel. Två tävlingsklasser finns, en för herrar och en för damer. Ändå mäts damernas prestationer mot herrarnas i seedingloppen vilket gör det otroligt svårt för tjejer att seeda sig in i elitled eller ens till led ett och två. För Erica är det just orättvisan som ger ett extra driv i att tävla på hög nivå. Hon vill kunna vara en förebild och visa tjejer att det går även om det finns en struktur som missgynnar.

Vi avrundar intervjun med tjejernas bästa och värsta tävlings/träningsminne.

- Det absolut roligaste var när jag körde Vasaloppet 2024 på klisterskidor tillsammans med Christian, säger Erica med ett brett leende, vi höll ihop hela loppet och hade riktigt kul. Det värsta minnet är från i höstas, fortsätter hon, när jag körde Klara älvsloppet. Det är nog det tuffaste loppet jag har gjort. Motvind och spöregn hela vägen! Dessutom hade arrangören flyttat fram starten för tjejerna vilket de inte informerat tydligt om. Det gjorde att flera missade starten med 10 minuter. Själv höll jag på att värma upp och kom precis till startområdet när starten gick. Sjukt stressigt!

- Mitt värsta minne, säger Jenny, var Vasaloppet 2022. Jag stod i led ett och hamnade mitt i kraschen när stargrindarna inte gick upp. Ena skidan gick sönder och när jag väl hade två hela skidor igen så hamnade jag i led 9/10 uppför backen. Hela vägen fram till Risberg plockade jag placeringar men i nedförsbacken ramlade en man tvärs över spåren och jag hade ingen chans att väja. Skidan gick sönder igen. Fick hjälp i kontrollen att fixa bindningen och körde vidare. Vad jag inte märkte då var att jag också hade brutit ett finger. Det var först när jag kom i mål som jag kände smärtan.

Två trasiga skidor och ett brutet finger stoppade inte Jenny. Hon kom på 85 placering på damsidan och blev senare uppringd och värvad till Sauerland.

- Mitt bästa minne är från samma år, sommaren 2022, då jag och en vän körde Supervasan som första tjejer någonsin. Supervasan innebär rullskidor från Sälen till Mora, MTB-cykling från Mora till Sälen och sedan löpning tillbaka till Mora i ett svep. Det är 274 km totalt och vi gjorde det på 22.5 timmar.

Det har börjat regna ute igen och solen är straxt på väg ner. Jag tackar Erica och Jenny för att de tagit sig tid att dela med sig av sina tankar om träning och tävling. Släpper i väg dem till en hektisk vardag med en guldram av skidglädje. Stort lycka till tjejer i vinterns tävlingar!

Anna-Karin Ejenström